la familla

Idag när jag var på jobbet gick det förbi en man på gatan som var så otroligt lik min pappa. Blev lite ledsen. Saknar min familj.
Sist jag var i London var vi här bara jag och pappa. Det var värsta bästa helgen, på kvällarna gjorde vi det vi gör som bäst, åt god mat, och på dagarna strosade vi runt och jag shoppade såklart lite också. Men då fick pappa sätta sig på en pub i närheten för han gillar inte att shoppa. Sen såg vi såklart på teater också.
Åh hoppas min familj kan komma och hälsa på i sensommar/höst, från att ha bott hemma och kramat på sina föräldrar varje dag till att bo i ett annat land över en natt är en stor klyfta, har inte riktigt tänkt på det så förrän nu. Jag är en ganska familjekär person, gillar att hänga med mina päron mest hela tiden och har liksom aldrig tyckt att dom är särskilt jobbiga eller dumma under min uppväxt, dom har bara alltid varit bäst.
Saknar ebbchen very mucho också. Hon har så mycket energi den ungen så hon är en i hälarna 24/7 när man är hemma, kan ju liksom vara lite jobbigt fast otroligt vad tyst och ensamt det blir när man inte hör hennes röst genom väggarna längre.

Ajuste jag har ju en storebror också! Honom saknar jag också såklart, men eftersom han flyttat hemifrån redan innan jag flyttade hit har jag vant mig lite vid att inte träffa'n varje dag längre! Hoppas att han och Anna vill komma och köra en london weekend och hänga med mig inom en inte alltför avlägsen framtid!

Hohi förresten berättade Frida för mig att hon hade sett på musikalen wicked med klassen när dom var här, och att den var så otroligt bra! Kanske borde gå och se den. Kostade tydligen bara ca. 20 pund så det lät ju som något plånboken kunde stå ut med. Älskar musikaler, är liksom uppväxt merom.